soofinilsson

That's right people. Sofi har nu officiellt lämnat singellivet och skaffat pojkvän. Hur det känns? Det känns bra, och det känns efterlängtat.
Under dessa månaderna jag träffat killen har jag märkt en förändring hos mig. Andra kanske inte har märkt nåt, men jag känner det. Jag tänker på andra sätt och jag överanalyserar inte sånt som redan hänt. Jag tänker inte på saker jag gick runt och tänkte på hela tiden innan. Det är helt enkelt inte lönt.
Ska man säga att det är tack vare mannen? Njaa. Han kanske har varit en bidragande faktor, men det är ju trots allt hos mig förändringen skett och inte hos honom.
Hans utseende, intresse, ålder bla bla bla lämnar jag åt er fantasi, men egentligen är det inte så viktigt vad andra tycker.
För det är min pojkvän :)

♥

Det är inte många saker i denna världen jag vet med 100% säkerhet, men en sak vet jag verkligen. Det är att jag har de bästa vännerna nån har att erbjuda.
Det finns inte en dag jag inte känner mig extremt lyckligt lottad att jag har mina tjejer i ur och skur.
Ta en dag som igår. Jag var hos min syster till halv två ungefär, sen åkte jag hem till H för att hjälpa till att packa. S var där sen innan. Tydligen hade H varit lite ledsen och gråtit, och sen grät S också. Vi stöttar verkligen varandra till 120%. Vi förstår varandras problem och vi försöker göra allt för att lösa dem.
Det finns till och med stunder där vi åsidosätter vår egen lycka för att få andra att må bra, och vad tyder det på? Jo att vi verkligen är bästa vänner.
Även fast jag och H, jag och S och H och S har skapat egna minnen, så är det inget som säger att vi är avundsjuka på varandra, utan istället delar vi med oss till varandra och skapar nya minnen.

Jag älskar mina tjejer, och även fast världen drar oss åt tre olika riktningar så kan jag bara be till gud att vi ändå kommer vara vänner.

♥♥♥

Jag har en ny rumskamrat. Hon är blond (endast hårfärgen!), rolig, skriker i sömnen och är ännu roligar när hon har fått lite sprit i kroppen. Självklart är det Sofia jag pratar om. Igår kom hon hit med sin lilla resväska och sov över.
På kvällen kom det hit lite folk och kollade fotboll och drack vin. Mycket mys :)
Idag är det ännu mer fotboll. Fast idag är det förmodligen Boomers som gäller.

Nu är det dags att gå och socialisera mig lite med en annan kär vän (låter som jag får besök hela tiden och som jag är helt vuxen..).

later ♥

Idag har jag avnjutit en jättemysig dag i parken tillsammans med mina tomtar. S ringde och väckte mig vid halv elva (ännu en sen kväll igår..) och sa att jag skulle vakna och att vi skulle åka om en timme.
Jag halvtvingade mig upp ur sängen och packade väskan. Väl i parken tände vi grillen och hookan. Vi lyssnade på musik, spelade kort, och gjorde det vi är bäst på - att prata.
Även fast det var lite kallt emellanåt så var det jättemysigt och väldigt behövligt efter en väldigt lång tids vintermörker. Våren är på väg och det säger vi inte nej till.

Tisdag-onsdag är det än en gång dags för världens vackraste fotboll - Champions League. På onsdag är det, enligt mig, den mest intressanta matchen. Barcelona - Bayern München. Det är två lag med väldigt starka laguppställningar och jag bara hoppas att den matchen visar hur underbar fotboll kan vara.

♥

Totti lämnar Champions League i tårar.

Romas kapten ledde laget till det bittraste av nederlag som inte ens de mest heroiska kämpainsatser kunde förhindra.

När jag upptäckte Roma på 80-talet så fick man vara glad om man överhuvudtaget kunde få tag på resultaten från deras matcher. Detta trots att svensk fotbolls absolut störste tränade laget. Idag tar det mindre än en halvtimme från matchens slut så kan man läsa kommentarer och spelarnas reaktioner efter matchen.

Då jag läser att Totti lämnar matchen i tårar så är det som om mitt bröst fylls med flytande bly. Jag blir varm samtidigt som jag känner mig alldeles tung och förgiftad på samma gång. Långsamt går det upp för mig att det inte bara kommer vara att ta nya tag nästa år. Visst har jag hoppats på en drömfinal för Roma och kapten Totti på Olimpico. Men när jag läser om Tottis tårar förstår jag att det faktiskt var nu eller aldrig. Il Capitan kämpade i två timmars speltid trots att han knappt kunde spring i sina robocopliknande skydd. Trots att han inte kunde springa tog han kommando över anfallsspelet och passade fram till den like heroiske Juans mål och romarens spelgeni borde resulterat i ett mål till (men kanske var Baptista inte tillräckligt skadad för att sätta bollen på enklast möjliga sätt). Kanske kände Francesco, som är uppväxt i skuggan av kyrkan som är moder och huvud till alla kyrkor i Rom och världen, att det var nu han hade chansen. Hade Roma kunnat ta sig till och dessutom vinna finalen som kommer att spelas i Tottis vardagsrum så hade han blivit den eviga stadens allra störste, åtminstone sedan Petrus valde att slå ner sina bopålar där. Nu är det istället frågan om det var kapten Tottis avsked från den internationella fotbollsscenen vi såg.

Jag tror inte att han kommer att sluta i Roma men tårarna visar hur hårt den här förlusten tog och det är nog inte bara chansen till en final på hemmaplan som han sörjer utan att det här var hans sista chans att leda sitt älskade lag till något riktigt stort. Kommer Roma kommande säsonger att på allvar kunna utmana om stora titlar så är det knappast med Totti i främsta ledet utan snarare i en roll som påminner om den han hade i VM-guldlaget; en stor symbol och spelare som är viktig i avgörande lägen men inte någon man bygger en spelidé kring.

Kanske, förhoppningsvis har jag fel, och det är så att de tunga tårarna beror på det snöpliga slutet och att det är så som Totti själv säger efter matchen: "Det här är värre än att förlora med tre mål mot noll".

Mitt i all bedrövelse vill jag bara stämma in i Rosellas hyllningar till alla spelare, supportrar och alla som har ett gulrött hjärta. Ett speciellt tack till: Juan som troligen inte borde ha spelat alls men som var felfri de minuter han var inne och visade vägen för övriga backlinjen, Diamoutene och Riise som båda kommer att få sex getingar i min Expressen, Taddei som sprang som om han körde "idioten" och inte Champions League, Totti som trots att han i princip hade kryckorna med sig på plan var nära att avgöra med sina framspelningar och Montella som inte får röra bollen en enda gång innan han ska slå sin straff.

Daje Roma!

-Staffan Fréden

Tro det eller ej, men praktiken blir bättre och bättre tycker jag. Nu börjar jag lära känna personerna som jobbar där, och de flesta är jättetrevliga :) bara typ fem-sex veckor kvar..?

Denna veckas absoluta höjdpunkt (förutom S födelsedag på fredag såklart) är att det än en gång är Champions League tisdag-onsdag. Det är nu det avgörs om det blir helengelskt, eller lite varierat.
Som jag känner nu spelar det ingen roll om Roma går vidare eller inte (fråga mig igen på ondag kväll runt 22.30 hur jag känner och mitt svar kommer säkert inte låta likadant..) jag vill liksom bara se vacker fotboll.

Förresten så har jag flyttat nu. Jag tog över systers rum när hon flyttade. Känns bra faktiskt, lite variation i vardagen liksom. Festade faktiskt med syster i lördags, jättetrevligt var det. Vi hade kul, precis som systrar har :) sen mötte jag tjejerna i stan. Jag och en lite överförfriskad S satt på Yamato, sen Barcelona. Jättetrevligt och jättemysigt :)

Dags för CSI NY igen.

♥

"I neglect you when I'm working
When I need attention I tend to nag
I'm a host of imperfection
And you see past all that

I'm a peasant by some standards
But in your eyes I'm a queen
You see potential in all my flaws
And that's exactly what I need"

♥

Två "nyheter". En positiv och en (enligt mig) negativ.
Vi börjar med det som egentligen inte alls är en nyhet, utan bara ren fakta. Ikväll är det världens vackraste fotboll. Fan, ÄNTLIGEN är det Champions League. Älskade Roma möter Arsenal. Tur i oturen skulle jag vilja säga.. Roma har ju inte direkt haft världens tur mot Engelska lag, men det ska säkert gå vägen :) forza!

Den sorgliga nyheten är att min syster ska flytta hemifrån. Inte om nån månad eller så, nejnej, på SÖNDAG. Om fem dagar lämnar hon hemmet för att bo med sin pojkvän. Jag är jätteglad för hennes skull, verkligen, men det är ändå jättesorgligt. Liksom, det är ju min syster..Jag kommer sakna henne nåt så sinnessjukt mycket! Jag älskar henne jättemycket också, och jag tror de kommer trivas superbra i den nya lägenheten, och jag lär hänga där en del mohaha :)



♥