it is our light, not our darkness that most frightens us

When every move and each impulse brings clarity,
to stay like this is everything you'll ever need.

So lay with me,
I could use the company,
you could help me ease.


I'm soaked in your love

That's right people, jag är fortfarande inte frisk. Nu börjar det bli riktigt frustrerande och jag är väldigt rastlös. Trots detta, så vet jag att det min kropp behöver allra mest är att vila och inte göra något. Därför blir det förmodligen inte praktik imorgon heller, utan Canal+ får vara min vän än en gång.
Det är frustrerande att veta att mina vänner kan vara ute och gå i det fina vårvädret och vara sociala, och att veta att det sitter en person på andra sidan stan jag bara vill vara nära, men vad ska jag göra liksom?
Till helgen får det räcka, det har jag bestämt mig för. Då ska jag inte bara sitta inne.

Helgen var trevlig iaf. I fredags var jag bara hemma (sjuk sålart), i lördags var det fotboll hos P, och crashande av en fest, och i söndags var det dags för det årliga firandet av Newroz. Lika roligt som de andra två gångerna :)

Nu börjar en ny film på Canal+. Det är precis det här jag menar, min vän som för tillfället stöttar mig med massa bra filmer.

know your rights

Inget bloggskrivande på ett tag, jag vet. Blablabla.. :)
Största delen av denna veckan har iaf gått åt till att jobba med företaget. I torsdags var det den stora mässan på Malmö Arena med över 200 företag. Det var coolt, och väldigt mycket folk. Eftersom jag inte alltid har haft den största turen, så blev jag självklart sjuk i tisdags, vilket innebar att jag inte kunde vara med hela tiden på mässan.
Sjukdomen har såklart bestämt sig för att inte lämna min kropp riktigt än, så ett tag till får jag allt dras med den. Men äsch, inget jag inte klarar av (ord lånade av en vis man).

Studentklänningen är förmodligen inköpt, vilket tar bort en hel del stress och tyngd från axlarna. Nu är det bara allt runtomkring som också ska fixas. Skor, väska etc. etc... Men det tar inte lika lång tid :)

Ikväll är det Portugal-Sverige hos P, och för en gång skull är jag lite kluven vilket lag jag ska heja på. Pliktkänslan säger såklart Sverige, men å andra sidan har jag de senaste åren velat att Portugal ska vinna ett stort mästerskap så jag vet inte riktigt.. En känsla säger mig att jag kommer heja på Portugal, men undermedvetet kommer jag bli glad om Sverige är duktiga. We'll see, we'll see..

bacio ♥

killing me softly

I heard he sang a good song, I heard he had a style
And so I came to see him, and listen for a while
And there he was, this young boy, a stranger to my eyes

I felt all flushed with fever, embarrassed by the crowd
I felt he found my letters, and read each one out loud
I prayed that he would finish, but he just kept right on


I think this is the beginning of a very beautiful...?

Ny vecka. Ny energi. Nya tag. Ny energi ja..Det verkar som att kroppen varit full med energi den senaste tiden. Jag vet varför, och mina vänner vet förmodligen varför, men det är inget som hela världen behöver veta. Iaf inte just nu :)

Jag har haft en väldigt bra helg iaf. Fredagen blev som den blev (det vet ni redan), lördagen bjöd på en låång promenad med C, och på kvällen Boomers med fotbollstittande. Igår var det dags för "företagsfika" på lilla torg. Vi fick en del gjort, och det känns som att mässan kanske ändå inte blir så dålig (HA! Årets fetaste lögn..tyvärr), på kvällen restaurang än en gång med P. Jättemycket mys :)

Praktiken tycker jag bara går bättre och bättre. De anställda är trevliga, jag börjar lära mig kassan, (de flesta) kunderna är trevliga och tiden går snabbt. Det kommer bli bra :)


romaromaroma

Totti lämnar Champions League i tårar.

Romas kapten ledde laget till det bittraste av nederlag som inte ens de mest heroiska kämpainsatser kunde förhindra.

När jag upptäckte Roma på 80-talet så fick man vara glad om man överhuvudtaget kunde få tag på resultaten från deras matcher. Detta trots att svensk fotbolls absolut störste tränade laget. Idag tar det mindre än en halvtimme från matchens slut så kan man läsa kommentarer och spelarnas reaktioner efter matchen.

Då jag läser att Totti lämnar matchen i tårar så är det som om mitt bröst fylls med flytande bly. Jag blir varm samtidigt som jag känner mig alldeles tung och förgiftad på samma gång. Långsamt går det upp för mig att det inte bara kommer vara att ta nya tag nästa år. Visst har jag hoppats på en drömfinal för Roma och kapten Totti på Olimpico. Men när jag läser om Tottis tårar förstår jag att det faktiskt var nu eller aldrig. Il Capitan kämpade i två timmars speltid trots att han knappt kunde spring i sina robocopliknande skydd. Trots att han inte kunde springa tog han kommando över anfallsspelet och passade fram till den like heroiske Juans mål och romarens spelgeni borde resulterat i ett mål till (men kanske var Baptista inte tillräckligt skadad för att sätta bollen på enklast möjliga sätt). Kanske kände Francesco, som är uppväxt i skuggan av kyrkan som är moder och huvud till alla kyrkor i Rom och världen, att det var nu han hade chansen. Hade Roma kunnat ta sig till och dessutom vinna finalen som kommer att spelas i Tottis vardagsrum så hade han blivit den eviga stadens allra störste, åtminstone sedan Petrus valde att slå ner sina bopålar där. Nu är det istället frågan om det var kapten Tottis avsked från den internationella fotbollsscenen vi såg.

Jag tror inte att han kommer att sluta i Roma men tårarna visar hur hårt den här förlusten tog och det är nog inte bara chansen till en final på hemmaplan som han sörjer utan att det här var hans sista chans att leda sitt älskade lag till något riktigt stort. Kommer Roma kommande säsonger att på allvar kunna utmana om stora titlar så är det knappast med Totti i främsta ledet utan snarare i en roll som påminner om den han hade i VM-guldlaget; en stor symbol och spelare som är viktig i avgörande lägen men inte någon man bygger en spelidé kring.

Kanske, förhoppningsvis har jag fel, och det är så att de tunga tårarna beror på det snöpliga slutet och att det är så som Totti själv säger efter matchen: "Det här är värre än att förlora med tre mål mot noll".

Mitt i all bedrövelse vill jag bara stämma in i Rosellas hyllningar till alla spelare, supportrar och alla som har ett gulrött hjärta. Ett speciellt tack till: Juan som troligen inte borde ha spelat alls men som var felfri de minuter han var inne och visade vägen för övriga backlinjen, Diamoutene och Riise som båda kommer att få sex getingar i min Expressen, Taddei som sprang som om han körde "idioten" och inte Champions League, Totti som trots att han i princip hade kryckorna med sig på plan var nära att avgöra med sina framspelningar och Montella som inte får röra bollen en enda gång innan han ska slå sin straff.

Daje Roma!

-Staffan Fréden


all you have to do is get down on your knees and pray

Lördag idag. Jag skulle ju sova tills jag vaknade av mig själv. Och visst, det gjorde jag. Bara det att klockan stod på nio när jag vaknade. Inte så farligt om man tänker efter, men jag somnade trots allt inte förrän tre inatt.

Jag tog faktiskt "ledigt" från praktiken igår, dels för att jag behövde sova, och dels för att jag ville ha lite tid för mig själv. Vid ett tiden åkte jag upp till stan, mötte H, J och S (födelsedagsbarnet) och därefter fikade vi. När vi var färdiga körde vi till Mobilia, och därefter direkt hem.

Kvällen var en av de mysigaste jag nånsin varit med om. Även om det kanske kanske inte händer något i framtiden, så var det ändå en väldigt mysig kväll. Fikade mellan åtta och tio på kvällen med P, sen blev det en väldigt lång runda genom stan (tre gånger gick vi runt faktiskt), och till sist blev det kinesen (helt oplanerat). Jättemysigt, och jättetrevligt.


I make it snow

Bloggen får ta en del stryk, jag vet, men äsch. Det finns trots allt viktigare saker just nu. Bloggen får faktiskt komma i andra hand (eller tredje).
Det var som sagt Champions League denna veckan. Jag önskar verkligen, from the very bottom of my heart, att jag kunde skriva att det gick bra. Men, precis som de senaste åren, så kan jag tyvärr inte det. Roma åkte ut igår kväll. Förlusten satt faktiskt långt inne. Roma spelade underbart och fantastiskt, precis så de ska spela egentligen - som ett lag, men det räckte inte. Juan gjorde mål redan i 9:e minuten sen var det chanser fram och tillbaka. Matchen gick till förlängning (vid den här tiden hade jag faktiskt gått och lagt mig), och sen till straffar, och där tog det slut. Palla! Nu är det åtta lag lag kvar, varav fyra är engelska. Roligt. Verkligen.

Imorgon blir det firande av kära S, som blir hela 19 år gammal. Långfika och chill på kvällen står på schemat. Mysmys.
På lördag ska jag sova precis så länge som min kropp vill. Ingen klocka som ringer, ingen som väcker mig, ingen mobil som vibrerar. Ingenting.


+-

Tro det eller ej, men praktiken blir bättre och bättre tycker jag. Nu börjar jag lära känna personerna som jobbar där, och de flesta är jättetrevliga :) bara typ fem-sex veckor kvar..?

Denna veckas absoluta höjdpunkt (förutom S födelsedag på fredag såklart) är att det än en gång är Champions League tisdag-onsdag. Det är nu det avgörs om det blir helengelskt, eller lite varierat.
Som jag känner nu spelar det ingen roll om Roma går vidare eller inte (fråga mig igen på ondag kväll runt 22.30 hur jag känner och mitt svar kommer säkert inte låta likadant..) jag vill liksom bara se vacker fotboll.

Förresten så har jag flyttat nu. Jag tog över systers rum när hon flyttade. Känns bra faktiskt, lite variation i vardagen liksom. Festade faktiskt med syster i lördags, jättetrevligt var det. Vi hade kul, precis som systrar har :) sen mötte jag tjejerna i stan. Jag och en lite överförfriskad S satt på Yamato, sen Barcelona. Jättetrevligt och jättemysigt :)

Dags för CSI NY igen.


and if I need you?

"I neglect you when I'm working
When I need attention I tend to nag
I'm a host of imperfection
And you see past all that

I'm a peasant by some standards
But in your eyes I'm a queen
You see potential in all my flaws
And that's exactly what I need"


RSS 2.0